Norsk skogkatt

Den norska skogkatten är en kattras som känns igen på sin imponerande storlek och rejäla, vattenavstötande päls. Den tros härstamma från skeppskatter som anlände till Skandinavien under vikingatiden och har genom evolutionen utvecklats för att klara sig genom de hårda norska vintrarna.

norsk skogskatt

Namn på svenska: norsk skogkatt

Namn på norska: norsk skogkat eller norsk skaukatt

Namn på engelska: Norwegian forest cat

Registrering

Norsk skogkatt godkändes som ras i FIFe år 1978. Samma år registrerades den första individen inom SVERAK (Sveriges Kattklubbars Riksförbund).

EMS raskod: NFO

Utseende

Den norska skogkatten är en väldigt stor katt, och den yviga pälsen gör att den ser ännu större ut. Den har höga ben och en långsträckt muskulös kropp, och bakbenen är högre än frambenen.

Huvudet har en trekantig form, med kraftig haka, rak näsa och något snedställda mandelformade ögon. I kombination de stora tofsförsedda öronen som sitter brett isär ger katten intryck av att vara ett kraftfullt vilddjur snarare än en beskedlig hemmakatt.

Svansen är yvig och rörlig, och katten kan svänga på enbart den övre delen av svanstippen om den vill. På kattutställningar premieras en lång svans, eftersom utställningskriterierna stipulerar att svansen på en norsk skogkatt ska nå minst till kattens skulderblad, och gärna hela vägen till nacken.

Den norska skogkatten växer och utvecklas långsamt och det vanligen flera år innan den nått sin maximala storlek.

norsk skogskatt unge

Vikt

Hanarna väger 5-10 kg. Honorna väger 3-6 kg.

Färg och mönster

Norsk skogkatt förekommer i alla för katter naturligt förekommande färger och mönster.

Päls

Den norska skogkatten räknas till gruppen semilånghåriga raskatter eftersom den har halvlångt hår.

Rasen har två olika sorters päls. Den inre pälsen är en mjuk och tjock underull som isolerar väl och hjälper till att hålla katten varm. Den yttre pälsen består av långa strävare vattenavstötande täckhår som skyddar underullen från att bli blöt.

En vuxen norsk skogkatt har kindskägg och tydlig krage, och på bakbenen bildar pälsen ”byxor”, även kallat ”knickers”. Den långa svansen är buskig. Vissa individer har extra mycket hår under tassarna.

Beteende

  • Den norska skogkatten är känd för att knyta starka band med sin ägare, och blir vanligen mycket sällskaplig och kelig om den bor med en ägare som uppmuntrar det beteendet. Den har också lätt att fungera ihop med andra katter, och det finns många exempel på norska skogkatter som inte bara accepterat utan blivit god vän med familjehundar.
  • Det är inte en högljud katt, men den gillar att ”småprata” med människor den känner väl.
  • Norsk skogkatt brukar beskrivas som en intelligent katt som kan klura ut lösningar på egen hand. Den är också anpassningsbar och bryter inte ihop mentalt av att flytta med familjen från vinterbostaden till sommarstugan eller liknande.
  • Norsk skogkatt är en mycket skicklig jägare med stark jaktinstikt, vilket man bör tänka, på så att man till exempel inte tror att det är riskfritt att låta den befinna sig oövervakad med familjens hamster.
  • Den norska skogkatten är en lekfull katt och detta sitter ofta i även i vuxen ålder.
  • Den norska skogkatten ser stor och stadig ut, men när den rör sig är den mycket smidig.
  • En egenhet hos den norska skogkatten är att den tycks ha en medfödd förmåga att klättra nedför trädstammar med huvudet före, istället för att backa ned som de flesta andra katter gör. Den norska skogkatten klättrar i en spiral kring stammen, men huvudet nedåt.
  • Norsk skogkatt tycker om att vila sig högt upp. Inomhus lägger den sig gära ovanpå skåp och liknande.

Hälsa

Det finns ett hälsoprogram för norsk skogkatt hos FIFe, vilket också gäller hos SVERAK. Hälsoprogrammet handlar om att minska förekomsten av sjukdomen glycogen storage disease (GSD) typ IV I rasen.

Eftersom detta är en ärftlig sjukdom går hälsoprogrammet ut på att minska förekomsten av den muterade gen som kan orsaka sjukdomen. En katt kan vara bärare av genen utan att vara sjuk, vilket gör att genen enkelt kan spridas inom aveln om man inte gör DNA-tester på avelsdjur.

Det rör sig om en gen som har att göra med enzymet GBE1. Hos en katt med GSD typ IV fungerar metabolismen av glykogen inte korrekt i kroppen och glykogen lagras utan att kunna frigöras i form av användbar energi. I förlängningen kan det leda till att kattens muskler börjar förtvina och slutligen förlamas.

När du köper en SVERAK-registrerad norsk skogkatt finns en notering om dess GSD IV-status i stamtavlan.

Här är de olika alternativen:

  • GSD IV-normal enligt DNA-test
  • GSD IV-normal enligt DNA-test på föräldradjur
  • GSD IV-normal enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer
  • GSD IV-bärare enligt DNA-test
  • GSD IV-affekterad enligt DNA-test

Pälsvård

Trots den stora mängden päls behöver en norsk skogkatt inte särskilt mycket hjälp med pälsvård från sin ägare. Den norska skogkatten utvecklades i ett sammanhang där den definitivt inte kunde räkna med att människor skulle kamma, borsta och föna den varje dag. Viss kamning är dock bra om man vill undvika att det bildas pälstovor. Om pälstovor trots allt uppstår kan man behöva hjälpa katten att få bort dem.

Norsk skogskatt

Bakgrund

Den norska skogkatten tros härstamma från katter som vikingarna hade som skeppskatter och sedan förde in på bondgårdarna för att hålla möss och råttor borta. Under många sekler av evolution blev det de katter som bäst klarade av de hårda vinterförhållandena i Norge som överlevde och förökade sig, vilket resulterade i katter med varm underull, vattenavstötande ytterpäls och stora tassar som fungerar som ”snöskor” på skaren.

I äldre norsk litteratur omnämns ”huldrekatter” och ”trollkatter”, vilket troligen var förvildade eller semi-förvildade exemplar av norsk skogkatt.